Dagens krönika
torsdagen den 7 maj
Gunnar Bergdahl
"Vad bryr sig en cineast om plus och getingar?"
Klockan 15.30 i dag (torsdag) presenteras den nya nätbaserade tidskriften www.filmkritik.org vid en öppen presskonferens på Foajéscenen. På tidskriftens webbplats finns mer information om detta projekt, som lovar att en filmkritik värd namnet väntar alldeles bakom hörnet.
Andra krönikor
Astrid Trotzig: "Räddningen för BLM?" (980508)
Maria Gummesson: "En kommunikation värd namnet" (980509)
Bo Madestrand: "Om fem år är vi lika stora som Ace of Base" (980510)
|
|
SVENSK FILMKRITIK AV IDAG får mig att tänka på Lars Forssells lilla 50-talsvers:
Var sak på sin plats;
Skridskorna i isskåpet
och humanismen i Expressen
I ett smattrande regn av plustecken, ihopskrynklade tidningar och getingar har den svenska kvällspressens filmkritik marginaliserats, i bästa fall pressats in i något kulturellt reservat, i sämsta fall totalt infantiliserats och blivit en mental dagisverksamhet i nöjesbilagan.
Jag har naturligtvis inget emot att de som ska ut en fredagskväll får en överblickbar genomgång av vad som finns till buds på biograferna. Men att den servicen inte har något som helst samband med den stolta tradition av svensk filmkritik som existerat sedan klassiske Robin Hoods dagar på 40- och 50-talen är alltför uppenbart.
Enkelt uttryckt: vad bryr sig en cineast intresserad av greken Angelopoulos nya film och dess existentiella temata om hur många getingar som Expressens nöjeskribenter anser vara på sin plats?
Tack och lov kämpar fortfarande filmkritiker inom morgontidningarna om det hårt pressade utrymmet på respektive nöjessida. Såväl DN, SvD, SDS som GP har fast anställda filmredaktörer och medarbetare som driver nödvändigheten av att hela den aktuella repertoaren bedöms och recenseras.
Expressen och Aftonbladets kulturredaktioner försöker komplettera med artiklar i efterskott. En period publicerade t o m Expressen regelbundet under rubriken "Eftertext" läsvärda recensioner någon vecka efter premiären för oss kulturellt belastade.
Svensk TV gör ingen filmintresserad lycklig. Det möjliga smörgåsbordet är reducerat intellektuell till junk food av värsta sort. Är det inte den cyniske Hans Wiklunds trams i fyran till inköpta reklamintervjuer - producerade av de ameriklanska bolagen själva - är det Ronny Svenssons överentusiasm för Femmans B-filmer. För att nu inte tala om nya Filmkrönikan. Att inte iögonfallande förbättra det programmet efter Rehlin-eran är ett svårslaget rekord.
Skräcken för allvar och fördjupande samtal är monumental. Det gäller i än högre grad en hel del av det som tillhandahålls av olika radioredaktioner där man har fört den otvungna köksdiskussionen till nya bottennoteringar. Skarpare och mer genomtänkta filmrecensioner kan man avlyssna på vilken krog som helst - även om vi talar om tiden efter sista beställning.
Läget är med andra ord dystert. Detta trots att en bred publikbas faktiskt existerar. Det kan vara värt att för ett ögonblick reflektera över att den svenska biopubliken är dubbelt så stor som idrottspubliken. Jag undrar hur många fotbollsintresserade som skulle acceptera en sportkrönikör som inte ens vet vem Maradona är.
Men situationen är inte bara deprimerande. Den är i samma grad uppfordrande. Möjligheterna är lika oändliga som behovet är stort. Pendeln slår tillbaka. Vår tids rädsla för allvar måste snart vara förbi.
Så låt skridskorna ligga i isskåpet och samla frost. Långa analytiska filmrecensioner kommer i Göteborg Film Festivals nystartade webbmagasin www.filmkritik.org.
Gunnar Bergdahl
Redaktör för www.filmkritik.org
(och chef på Göteborg Film Festival)
© 1998 Gunnar Bergdahl och Nätverkstan
|
|
