|
|
Varför fanzine?
Med juvenilt trevande självsäkerhet presenterade fanzinen Frisko, Shocking Poison och Bältros tankarna bakom sina alster på torsdagens seminarium ”Fanzines hur och varför? ”. Nils Olsson rapporterar.
”Varför gör man ett fanzine, en tidning utan givna regler?” I biennalprogrammets beskrivning av seminariet finns den definition av fanzinebegreppet som tycks vara gängse. Den är självfallet intetsägande, ty vare sig fanzinen själva, eller de andra publikationsformer de definierar sig gentemot, undgår att underställas villkor.
Den fråga som seminariet till största delen kom att kretsa kring - om än tentativt - gällde just skillnaden mellan fanzine och tidskrift, en skillnad som uppenbarligen har att göra med ekonomi och distribution, men även med oberoende, om möjligheten att ”skriva vad man vill”.
Till exempel: kan ett fanzine ta emot kulturstöd utan att omedelbart förvandlas till ”en taffligt producerad tidskrift”. Som en av bältrosredaktörerna påpekade köps förvisso engagemang av pengar, men oberoendet är det centrala, och får man pengar någonstans ifrån ger man också avkall på sitt oberoende. Fanzinet medför en frihet vad det gäller deadlines och utgivningstakt (”det är klart vi har deadlines men inte så där jättehårda”), någonting man tvingas ge avkall på om man vill ge ut en tidskrift, en registrerad periodica. För Bältros är det avgörande att fanzinet är gratis eftersom ”det är svårt att nå en intressant publik om tidskriften kostar pengar”. ”Men om man är gratis kan man inte gå med vinst, och går man inte med vinst får man inget kulturstöd.” Att bältrosredaktörerna ställer sig frågande inför varför bara tidskrifter som redan har en stark ekonomi får tidskriftsstöd vore förvisso inte så märkligt om tilldelningen av medel verkligen gick till på det sättet, men den kraft med vilken man särskiljer fanzinefenomenet har onekligen grumlat förståelsen för vad en kulturtidskrift är och hur dess existensvillkor ser ut. När redaktören för Shocking Poison försiktigt påpekar att hon genom att ta tio kronor för fanzinet knappast ger avkall på sitt oberoende är svaret från bältrosredakrörerna otvetydigt: ”Tar man tio spänn är man redan inne i kommersialismen”.
Det gäller att bevara den marginalposition som no-budgetprouduktionen tillåter en att verka i, att inte vara delaktig i en distributionsapparat ger också möjlighet att sprida fanzinet på alternativa sätt - "man kan ju smuggla in det bland mjölken på ICA".
Nils Olsson
|
|
|
