Kulturverkstans alumner

Efter Kulturverkstan får våra studerande en kvalificerad yrkeshögskoleexamen som internationell kulturprojektledare. Mellan 70 och 80 procent får inom ett halvår arbete inom kultursektorn. Här samlar vi berättelser om vad våra alumner gör efter examen.

Fotograf: Maja Kristin Nylander

Tara Talebsafa, projektledare på Studiefrämjandet Väst.

“Gruppprojekten och uppgifterna man får göra känns som och är riktiga projekt.”

Vad gjorde du innan Kulturverkstan och vad fick dig att söka?

Innan Kulturverkstan pluggade jag två år på folkhögskola: dans på Löftadalens folkhögskola och sedan film, text och performance på Kvinnofolkhögskolan här i Göteborg. Jag hade gjort lite små projekt här och där i samband med mina utbildningar. Det som fick mig att söka till Kulturverkstan var min längtan efter att kunna arbeta med konst och kultur, men inte nödvändigtvis själv vara konstnär eller utövare. Jag ville lära mig andra sätt att verka i kulturbranschen och få utveckla mina idéer.

Hur hamnade du på ditt nuvarande jobb?

Jag hade tur att tjänsten för mitt nuvarande jobb kom ut samtidigt som jag tog min examen från Kulturverkstan. Jag tror att alla mina tidigare erfarenheter spelade roll när jag fick mitt nuvarande jobb. Bland annat mina olika praktikplatser på Danscentrum Väst och Röda Stens Konsthall. Även sommarjobbet som danscoach för kultursommarjobbare, som jag fick precis innan jag började min tjänst.

Hur har Kulturverkstan hjälpt dig i ditt yrkesliv idag?  

Jag är väldigt tacksam för alla praktiska moment som man får göra och lära sig under utbildningen. Gruppprojekten och uppgifterna man får göra känns som och är riktiga projekt. Nätverket som man hinner skapa under utbildningen har hjälpt mig väldigt mycket. Både det som man skapar inom sin klass och det som man skapar med arbetslivet under utbildningens gång.

Har du något särskilt minne från Kulturverkstan?

Jag är väldigt tacksam för alla fina relationer och vänner man har träffat tack vare utbildningen. Platsen som skolan ligger på har haft en stor påverkan på mig, tror jag. Att det är så centralt och finns i ett hus där så många andra kulturverksamheter har sin bas.

Fotograf: Maja Kristin Nylander

Alice Broman, kultursamordnare i Mölndals stad

“Under utbildningen blev vi marinerade i att arbeta i grupp, stöta och blöta idéer och olika perspektiv i två år.“

Vad gjorde du innan Kulturverkstan och vad fick dig att söka till Kulturverkstan?

Innan Kulturverkstan jobbade jag som sångpedagog i Stockholms kulturskola och drev ett eget företag som sångpedagog och musiker. Efter att ha jobbat några år blev jag sugen på att bredda min palett och sökte mig till Kulturverkstan för att bygga på det jag redan hade. Jag ville utöka min kompetens för att kunna röra mig i fler rum och söka fler jobb. 

Hur hamnade du på ditt nuvarande jobb?

Under våren 2025 gjorde jag min långa LIA (Lärande I Arbete) på kultur- och fritidsförvaltningen, enheten konst och kultur i Mölndals stad. Då arbetade jag främst med kultur för barn och unga. I slutet av våren kom det ut ett vikariat på samma enhet som kultursamordnare för vuxna och föreningar. Jag sökte och fick jobbet och i slutet av maj påbörjade jag vikariatet. 

Hur har Kulturverkstan hjälpt dig i ditt yrkesliv idag? 

Jag lärde mig jättemycket! Det var nyttigt att få djupdyka i kulturfältet under två år, få nya perspektiv och tänka i nya banor. Framför allt uppskattade jag att skapa nya relationer och utöka mitt nätverk.

Under utbildningen blev vi marinerade i att arbeta i grupp, stöta och blöta idéer och olika perspektiv i två år. Det var svinjobbigt ibland, men jag lärde mig att i grupp arbeta igenom svåra processer där man tycker olika och krockar, för att sedan komma ut på andra sidan och fortfarande stå tillsammans. Det var en hel del självreflektion och självrannsakan. Ett mer konkret verktyg eller förhållningssätt jag har tagit med mig är att se på kulturprojekt och projektledning utifrån tre dimensioner – kontextuellt, relationellt och operationellt. Jag tycker att detta går att applicera på nästan alla yrkesroller inom kulturfältet och det har hjälpt mig att förstå och navigera i min nuvarande roll som kultursamordnare. 

Fotograf: Maja Kristin Nylander

Erik Lahti Östlin

Producent på Oceanen

“Varje arrangemang går att se som ett projekt med en början och ett slut.“

Vad gjorde du innan Kulturverkstan och vad fick dig att söka?

Jag ströjobbade en del inom kultur, främst på Frölunda Kulturhus. Sedan tonåren har jag arrangerat spelningar, spelat i band och allmänt bara hållit på med kultur, så det kändes som ett naturligt steg att också gå Kulturverkstan.

Hur hamnade du på ditt nuvarande jobb?

Oceanen behövde en ny producent, så verksamhetschefen hörde av sig till Kulturverkstan för att fråga ifall det fanns någon lämplig kandidat ifrån avgångsklassen det året och de nämnde mig bland annat. Så jag har Kulturverkstan att tacka för det jobbet. 

Hur har Kulturverkstan hjälpt dig i ditt yrkesliv idag? 

Det viktigaste jag fick med mig är väldigt svårt att sätta fingret på, men det har att göra med en känsla av struktur. Även om jag i dagens läge inte ser det som att jag arbetar med projekt – även om det händer – så är mitt jobb nog mer en process. Varje arrangemang går att se som ett projekt med en början och ett slut, men jag använder mig inte av Gantt-schema eller WBS för varje arrangemang. Dock så finns de bakhuvudet och gör det lättare för mig att strukturera upp arbetet kring varje arrangemang. Men i det långa loppet så bildar varje arrangemang en process som utvecklar Oceanen. Även varje mer långtgående projekt, så som Barnens Ocean, är en del av samma process. 

Fotograf: Maja Kristin Nylander

Erika Modén

Turnéläggande producent och projektledare på Mastuhuggsteatern respektive Barnteaterakademin.

“Jag hade nog inte haft samma självförtroende när jag kom ut i arbetslivet utan den här erfarenheten.“

Vad gjorde du innan Kulturverkstan och vad fick dig att söka?

Innan Kulturverkstan var jag aktiv i olika fria teatergrupper som skådespelare, men främst hade jag undervisat som teaterpedagog i grundskolan. Jag sökte mig till Kulturverkstan för att jag längtade tillbaka till teatern och var nyfiken på producentfunktionen. 

Hur hamnade du på dina nuvarande jobb?

Jag fick båda mina jobb genom mina två LIA-praktiker.

Hur har Kulturverkstan hjälpt dig i din utbildning idag?

Främst skulle jag säga att de nätverk jag skaffade mig under mina LIA-perioder har varit avgörande. Även de olika projekten vi fick ta oss an under utbildningen har varit viktiga. Jag hade nog inte haft samma självförtroende när jag kom ut i arbetslivet utan den erfarenheten. Detsamma gäller möjligheten att under handledning få träna på att ansöka om olika nationella och internationella kulturbidrag.

Har du något särskilt minne från Kulturverkstan?

Jag tyckte väldigt mycket om något som kallas Kvalitetsdagen där vi fick sitta i smågrupper och prata om hur konst har påverkat oss och samhället. Jag minns särskilt när en klasskamrat läste en av Bruno K. Öijers dikter. 

Fotograf: Maja Kristin Nylander

Mamdouh Elmchad

Digital kommunikatör och programutvecklare på Göteborgskalaset/Göteborg & Co samt föreläsare och initiativtagare Not Your Habibi

“Diskussionerna under utbildningen öppnade nya sätt att förstå kulturens roll i samhället och väckte frågor som fortfarande följer mig i mitt arbete.“

Vad gjorde du innan Kulturverkstan och vad fick dig att söka?

Innan Kulturverkstan drev jag redan min egen verksamhet och var aktiv i kultur- och klubbscenen. Jag producerade kulturevenemang och projekt, men mycket byggde på intuition, passion och nätverk snarare än struktur. Jag kände att jag hade energin och idéerna men saknade verktygen för att ta arbetet till nästa nivå.

Hur hamnade du på ditt nuvarande jobb? 

Jag började som praktikant på Göteborg & Co efter att ha samarbetat med Göteborgskalaset genom min egen verksamhet. Under praktiken utvecklade jag bland annat hur festivalen kunde arbeta mer strategiskt för att nå en ny målgrupp, både genom programinnehåll, kommunikation och frågor kopplade till social hållbarhet. Det arbetet blev lyckat och gav mig möjlighet att ta större ansvar.

Efter praktiken fortsatte jag i olika uppdrag kopplade till festivalen och till slut fick jag den tjänst jag har idag. Det har varit en organisk utveckling där jag successivt fått växa in i rollen.

Hur har Kulturverkstan hjälpt dig i ditt yrkesliv idag? 

Kulturverkstan gav mig struktur, språk och självförtroende. Jag gick från att arbeta mycket intuitivt till att kunna bygga och kommunicera projekt med tydlig riktning, realistiska budgetar och långsiktiga mål. Diskussionerna under utbildningen öppnade nya sätt att förstå kulturens roll i samhället och väckte frågor som fortfarande följer mig i mitt arbete, till exempel hur vi definierar konstnärlig kvalitet, hur kulturpolitik fungerar och hur normer formas.

En avgörande lärdom var att vi tränades i att befinna oss i det okända. Att våga vara förvirrad, tappa riktningen och ändå fortsätta processen. Den förmågan använder jag varje dag, både professionellt och personligt. Att jag var aktiv i mitt arbete parallellt med studierna gjorde också att jag direkt kunde se hur kunskapen omsattes i praktik och hur mitt arbete utvecklades under utbildningens gång.

Utbildningen gav mig dessutom relationer som fortfarande är en del av mitt yrkesliv. Flera av mina tidigare klasskamrater är idag samarbetspartners och kollegor och det är fint att se hur våra vägar fortsätter korsas i olika sammanhang.

Har du något särskilt minne från Kulturverkstan? 

Det var inte en rak eller enkel resa. Periodvis var det intensivt, överväldigande och fullt av diskussioner, oenigheter och starka viljor. Samtidigt fanns det en kollektiv känsla som jag verkligen uppskattade. Vi utmanade varandra men bar också varandra genom processen.

Ett väldigt starkt personligt minne är examensdagen. Att se våra familjer där, att känna stoltheten i rummet men också den där nervösa ovissheten om vad som väntar efteråt. Att få avsluta resan tillsammans var otroligt fint.

LIA utomlands

Sedan våren 2025 har Kulturverkstan fått beviljade Erasmus+ mobilitetsstöd för att möjliggöra LIA utomlands för våra studerande. Här samlar vi berättelser om deras praktik.

Alvina Birgersson

SPOT Festival i Århus

Hur kommer det sig att du valde denna LIA-plats?
Jag har haft kontakt med organisationen tidigare och fått en bra känsla. Jag ville få en djupare insyn i de olika delarna av en etablerad showcasefestival och vidga det internationella och nordiska perspektivet på utbildningen.

Vad har du lärt dig hittills? 

Otroligt mycket! Allt från strukturen, ekosystemet och rollerna till inspirerande kvaliteter i ledarskap och vikten av community-baserade initiativ.

Har du iakttagit något som skiljer sig jämfört med dina erfarenheter från svenskt kulturliv?

Jag tycker att folk här i Århus bara kör mer! Det är en otroligt stark sammanhållning och närhet mellan människor och aktörer i kulturlivet. Saker växer underifrån för att alla är pigga på nya samarbeten och brinner för att något händer. Det finns väldigt mycket ung kultur och en tillit från etablerade aktörer att ge stöd och plats för det nya att växa fram. Mitt intryck är att hela staden är en enda gemensam kulturvärld, där alla stöttar varandra och förstår att man är en del av samma mission.

Har du hittat någon favoritplats/sammanhang i Århus?

Det finns så mycket och det är så svårt att välja en! Men Okay Bar är en ny venue som håller på att byggas och drivs av några fantastiskt kreativa och inspirerande unga. Det är superkul att vara där med dem och jag måste definitivt komma tillbaka för att besöka stället när de har öppnat till hösten! Sedan gillar jag Volume Village, ett urbant community – också med en egenbyggd venue – som har många hiphopkonserter och alternativ kultur.

Anders Worm

Capoeiraföreningen Grupo Senzala i Lyon, Frankrike

Vad gör du på din LIA?

Jag hjälper till med förberedelserna för deras Capoeirafestival under fyra dagar i maj. Förutom grafiskt arbete till marknadsföring av festivalen på sociala medier deltar jag också i gruppens dagliga verksamhet med träning för barn, unga och vuxna på olika nivåer. Sen intervjuar jag folk i föreningen för att förstå olika saker.

Hur kommer det sig att du valde denna LIA-plats?

Mitt intresse för afro-brasilianska kulturyttringar som Capoeira och Samba har fördjupats på senare år och möjligheten att lära känna kulturstaden Lyon var en bra kombination.

Vad har du lärt dig hittills? 

Jag har lärt mig mer om hur en kulturförening med små medel skapar gemenskap och arbetar under de förutsättningar som finns. Föreningens medlemmar har ett stort engagemang och det smittar av sig.

Har du iakttagit något som skiljer sig jämfört med dina erfarenheter från svenskt kulturliv?

De har liknande svårigheter i kulturlivet här som i Sverige, men de har ett system med “Intermittent de spectacle”, en sorts A-kassa, som ger exempelvis konstnärer (teater, dans, cirkus, marionetteater, film) någon form av säkerhet under repetitioner och mellan gigs.

Har du hittat någon favoritplats/sammanhang i Lyon?

I stadsdelen Croix-rousse bor många kulturarbetare och konstnärer och det finns ett rikt kulturliv och cafeliv, det är nog min favoritplats!

Agnes Stenqvist

Fanzineist Vienna Art Book & Zine Fair i Wien

Var gör du din LIA?

Fanzineist Vienna Art Book & Zine Fair i Wien är en årlig internationell festival med fokus på independent publishing och deltagare från över 30 olika länder. Festivalen pågår under en helg och består av allt från utställare, workshops, paneldiskussioner till musikakter.

Hur kommer det sig att du valde denna LIA-plats?

Jag är intresserad av, och skapar även själv, tidskrifter, magasin och fanzines. Eftersom festivalen organiseras av en liten stab på två personer innebar det även ett stort organisatoriskt ansvar och en möjlighet att få arbeta och lära sig om alla delar i projektet. Jag uppskattade även möjligheten att få bredda mitt internationella nätverk.

Vad tycker du att du lärt dig hittills? 

Jag har lärt mig otroligt mycket! Att jag får vara med och planera alla delar av festivalen har gett mig en fördjupad och breddad kunskap, men även trygghet, kring det organisatoriska och praktiska arbetet med kulturevenemang. Att få arbeta hands on och med tillit och stöd från handledare har varit helt avgörande för mitt lärande. 

Har du iakttagit något som skiljer sig jämfört dina erfarenheter från svenskt kulturliv?

En spännande skillnad är att Wien kryllar av mindre kulturföreningar som driver egna kulturhus med evenemang, utställningar, författarsamtal, bar och community dinners, något som gör kulturen mycket mer lättillgänglig. 

Har du hittat någon favoritplats/sammanhang i staden du är i?

Cafe Jelinek är ett underbart gammalt café i 6:e distriktet med en riktigt bra Dostojevskij-stämning. Gott kaffe, och personalen övar gärna tyska med mig.

Sissela Persson

International Theater Amsterdam

Var gör du din LIA?

Jag gör min LIA på ITA (International Theater Amsterdam) som är en av Europas ledande teatrar inom modern scenkonst. Här spelas dans och teaterföreställningar både av den fasta ensemblen och av internationella gästspel.

Hur kommer det sig att du valde denna LIA-plats?

Jag var ganska säker på att jag ville testa att vara utomlands för att få mer erfarenhet av internationella samarbeten och ITA kändes som den perfekta platsen att utforska detta

Vad tycker du att du lärt dig hittills?

Massor, stort och smått! Sen jag startade har det varit learning by doing vilket jag gillar. Det händer alltid något nytt i huset så det är kul att lära sig att hantera flera projekt samtidigt och att projekten kan se väldigt olika ut beroende på storleken och innehållet i produktionen

Har du iakttagit något som skiljer sig jämfört dina erfarenheter från svenskt kulturliv?

Eftersom att ITA är så stort så erbjuds ett mångsidigt program vilket gör att de har väldigt olika besökare. Det klart att det finns en form av helhet och riktning på utbudet men jag upplever inte samma typ av nisch som jag upplever att många av teatrarna i Sverige har.
Något jag kommit att uppskatta lite extra är en liten foajéscen som kallas för The Bookshop. Den används för att interagera med publiken i form av after talks och diskussioner eller som en scen för mindre föreställningar. Jag tycker det är ett jättefint sätt att engagera publiken och skapa dialog.

Har du hittat någon favoritplats/sammanhang i staden du är i?

Jag bor i De Pijp vilket passar mig perfekt! Det skulle nog vilken 30-something-tjejja som bott i Majorna eller på Möllan i Malmö också tycka. Det är oftast däromkring jag hamnar med vänner men annars brukar jag ta med mig en bok och sätta mig i solen antingen i någon av parkerna i stan eller vid promenadstråket längs Amstel när jag har ledig tid.

Ese

Casa Kuà, Berlin

Var gör du din LIA?

Jag gör min LIA på Casa Kuà, ett Trans* Inter* Queer Community & Health Centre i Berlin. Det är ett självorganiserat och icke-kommersiellt center som erbjuder hälso- och vårdtjänster samt skapar en trygg mötesplats för trans- och queerpersoner.

Hur kommer det sig att du valde denna LIA-plats?

Jag inspireras av Casa Kuàs arbete och deras fokus på gemenskap och aktivism. Genom att dokumentera deras verksamhet vill jag lyfta berättelser om marginaliserade grupper och bidra till ökad representation.

Vad tycker du att du lärt dig hittills?

Jag lär mig ständigt, både genom arbetet och genom att navigera livet i Berlin. Jag ser hur viktig gemenskap är, särskilt i en tid som denna då rasiferade queer- och transpersoners rättigheter fortsätter att hotas.

Har du iakttagit något som skiljer sig jämfört med dina erfarenheter från svenskt kulturliv?

Om jag har! Berlin har en stark och levande kulturscen, och alternativa konstscener, vilket ger staden en unik energi och kanske därför det kallas för “hjärtat av Europa”. Men den största skillnaden jag har iakttagit är den utbredda hemlösheten och missbruket, vilket känns mer synligt här än i Sverige. Det är en kontrast mellan kreativ frihet och social utsatthet.

Har du hittat någon favoritplats/sammanhang i staden?

Casa Kuà är en självklar favorit, liksom OYA Bar, ett queerfeministiskt kollektiv med café och eventlokal. Jag gillar också Rosa Parks Café, en mysig plats nära där jag bor i Wedding, där jag ofta sitter och jobbar eller kopplar av.

Billie

Litteraturhuset, Vilnius

Var gör du din LIA?

Jag gör min LIA inom Unescos litteraturstadsprojekt, på litteraturhuset i Vilnius i Litauen. Göteborg och Vilnius är båda litteraturstäder sedan 2021, vilket innebär att städerna ska arbeta strategiskt med litteratur för att öka hållbarheten i samhället. Mer konkret är tanken att fler översättningar och fler författarutbyten ska ske mellan städerna och min LIA går ut på att lära känna den litauiska litteraturen och knyta kontakter med personer och organisationer som kommer att vara viktiga i samarbetet. Det handlar om både litteratur och kulturdiplomati kan man säga. 

Hur kommer det sig att du valde denna LIA-plats?

Jag är intresserad av litteratur och av att jobba i internationella projekt, sen har jag ett intresse för de baltiska länderna. Med tanke på det säkerhetspolitiska läget känns viktigt att jobba för demokrati och ett Europa som håller ihop. 

Vad tycker du att du lärt dig hittills? 

Massvis! Litauen är ett land med en komplex politisk historia och Vilnius en intressant stad där fyra kulturer möts: den polska, den belarusiska, den litauiska och den judiska. Har lärt mig mycket om litauisk litteratur och även hur det är att jobba i större projekt. Jag tycker verkligen att jag har nytta av allt jag har gjort innan i kulturlivet, vilket är jättekul.

Har du iakttagit något som skiljer sig (förutom språket) jämfört dina erfarenheter från svenskt kulturliv?

Något jag funderade på innan var hur det skulle gå att ta del av litteratur som inte är översatt, då jag inte pratar litauiska. Det behövde jag dock inte oroa mig för. Litauiska är ett litet språk och det finns många bra och dedikerade översättare. Mycket översätts till engelska nästan direkt (i alla fall utdrag!). Litteraturvärlden är liten och familjär, alla hjälper alla. 

Har du hittat någon favoritplats/sammanhang i staden du är i? 

Ja! Vet knappt vart jag ska börja. Har träffat så mycket fina människor och varit på många roliga platser. Men ställen jag går till ofta är Litteraturhuset, bokcaféet Mint Vetu, bokhandeln Eyreka! (som är superbra), Universitetet (som är väldigt vackert) och Kernagis, där det är poesiuppläsning typ en gång i veckan.