Hur fritt är ordet?
Påverkar hot och hat yttrandefriheten för skribenter och redaktörer i Sverige idag? Håller politiken armlängds avstånd till det som publiceras och arrangeras? Kan publicister vara självständiga och fria och samtidigt få ihop det ekonomiskt? Hur ser situationen ut för redaktörer i andra delar av världen?
I maj 2023 arrangerade Nätverkstan en digital samtalsserie på tema yttrandefrihet: Hur fritt ordet? Samtalsserien vänder sig främst till mindre och fristående publicister och skribenter. Vi vill samlas för att ta tempen på nuläget, belysa farhågor och tillsammans identifiera strategier framåt.
Alla tre samtalen har visat på vikten av att ge utrymme för fristående publicister att dela erfarenheter och hitta sätt att samverka i det gemensamma arbetet med att försvara och utveckla yttrandefriheten i Sverige och andra delar av världen.
Samtal #1: Hot och hat
Oscar Björkenfeldt, David Karlsson, Carolina Hemlin & Ann Ighe
Samtal #2: Politik och pengar
Anna-Klara Bratt, Jesper Eng & Gunilla Kindstrand
Samtal #3: Internationell utblick.
Fadi Baki, Maria Stepanova & Anna Johansen
Här kan ni ta del av samtalen i sin helhet.
Samtal #1: Hot och hat
Det första samtalet genomfördes på pressfrihetens dag den 3 maj. Fokus låg på hot och hat och på vilka sätt det påverkar yttrandefriheten för skribenter och redaktörer.
Samtalet modererades av Ann Ighe, ekonomihistoriker, skribent och redaktör för tidskriften Ord&Bild.
Oscar Björkenfeldt som är doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet bidrog med kunskap från sin forskning om de negativa effekter som kränkningar, osakliga ifrågasättanden, förolämpningar, allmänt ogillande och hot har på professionell journalistik och den allmänna opinionsbildningen.
– Hot och hat är ett växande problem för journalister och andra som skriver och publicerar text. Det visar både vår och internationell forskning. Problemet har växt under de senaste 10-15 åren i takt med sociala medier, säger Oscar Björkenfeldt.
Ett problem som han lytte och som även David Karlsson, skribent och förlagschef för bokförlaget Korpen erfarit, är att hot och hat ofta hanteras som ett individuellt problem för den som utsätts.
– Vi vet att det finns kollektiva ambitioner att genom hot och hat tysta vissa perspektiv och det finns mycket som talar för att den ambitionen tyvärr är framgångsrik. Det är viktigt att vi ser mönster och likheter och förhåller oss till det mer som ett kollektivt problem som kräver samarbete och gemensamma strategier, säger Oscar Björkenfeldt.
David Karlsson medverkade i antologin Ska man tala med nazister? (Nätverkstans skriftserie) och fick 2017 ett brev från en advokat känd för att försvara högerextrema där det stod att en man David skrivit om skulle stämma honom för förtal om han inte betalade 25 000 kronor och höll tyst om överenskommelsen.
– Vi valde att inte låta oss tystas men vi förstod efter lite efterforskningar att vi inte var ensamma om att ha fått ett brev från samma advokat med liknande förslag. Jag vet också att det finns skribenter som valt att betala, vilket inte är svårt att förstå. Skribenter skräms till tystnad och kan inte heller dela sina erfarenheter och synliggöra problemet, säger David Karlsson.
Carolina Hemlin är chefredaktör och ansvarig utgivare för den sexualpolitiska tidskriften Ottar, som ägs och ges ut av RFSU. Ottar har i över 40 år bevakat sexualpolitiska frågor och de har alltid dragit till sig kritik och debatt vilket är i sin ordning men under de senaste 10 åren har de upplevt en mycket större utsatthet för hot och hat. Även Carolina lyfte att det är viktigt med gemensamma strategier och stöd.
– Det gör stor skillnad för oss i redaktionen, vi är bara två, att vi har RFSU i ryggen som är så pass stora att de kan ha en krisorganisation och säkerhetsstrategier… Det vore absolut bra om det hade funnits en stödjande eller rådgivande funktion för fristående kulturtidskrifter vars redaktioner ofta är små och ensamma i frågor som rör hot och hat och säkerhet” säger Carolina Hemlin.
Samtal #2: Politik och pengar
Det andra samtalet modererades av kulturjournalist Gunilla Kindstrand och utforskade publicisters relation till staten och offentliga stöd. Håller politikens armlängds avstånd? Hur kan publicister vara självständiga och fria och samtidigt få ihop ekonomin? Panelisterna, Anna-Klara Bratt och Jesper Eng, lyfte att offentligt stöd är avgörande för en stark yttrandefrihet med kvalitativ journalistik och en flora av kulturtidskrifter.
Anna-Klara Bratt, chefredaktör och ansvarig utgivare på Fempers nyheter, belyste vikten av statligt stöd till journalistik i en tid av en offentlig debatt som till stor del består av åsikter.
– Opinion finns det gott om men fakta och nyheter kräver journalister och tid. Presstödet är avgörande för att ta fram fakta, bedriva granskning och skapa nyheter, säger hon.
Jesper Eng, kulturpolitisk utredare på Nätverkstan och tidigare redaktör för tidskriften Dixikon, beskrev hur Kulturrådets stöd till kulturtidskrifter idag är helt avgörande för deras överlevnad men att det också finns en sårbarhet då alla ägg ligger i en korg. Om stödet dras in eller blir mindre omfattande krävs det snabbt nya strategier för att behålla den mängd av röster som kulturtidskrifterna utgör.
Tillsammans med kollegor på Nätverkstan har Jesper Eng nyligen slutfört en utredning kring tillämpningen av principen om armlängds avstånd för Region Kronoberg. Han menar att det finns lokala och regionala exempel på överträdelser relevanta för publicister. Det fria ordets hus i Växjö har exempelvis ställt in en bokrelease på grund av att kommunalpolitiker inte tyckte om innehållet i den aktuella boken. Det finns alltid en risk att arrangörer och publicister internaliserar vad som kan bli kontroversiellt och anpassar sig mer eller mindre medvetet.
Samtal #3: Internationell utblick
Det sista samtalet bjöd på två internationella exempel från kulturtidskrifter utsatta för allvarliga begränsningar av sin yttrandefrihet. Det modererades av Anna Johansen från Nätverkstan. Kanske finns det något att lära av den kunskap och de strategier som tidskrifter utvecklat på andra platser i världen? Finns det sätt för svenska publicister och andra att vara ett stöd och möjliggöra för det fria ordet utifrån sin position?
Fadi Baki, baserad i Beirut arbetar med animation, film och serier och är grundare av libanesiska Samandal Comics, en serietidning och förlag som ägnar sig åt att utveckla och stärka arabisktalande serietecknare i regionen.
2009 blev tre unga redaktörer för Samandal stämda av staten och den katolska kyrkan för en serie de publicerat. Serien påstods skapa splittring i landet och påverka den nationella säkerheten.
Efter en lång sträcka av ekonomiska och politiska kriser i Libanon är statens institutioner idag mycket svaga. Detta har förvärrat situationen för publicisters yttrandefrihet. En urholkad förvaltning och rättsväsende har banat väg för mer makt och möjligheter till påverkan för andra aktörer.
I Samandals fall var det den katolska kyrkan och deras mediacenter i Beirut som lyckades kräva redaktörerna på 6 000 dollar per redaktör utan egentligt stöd i lagen. Dessutom får redaktörerna som privatpersoner leva med en stämpel i statens register där de står att de gjort något illojalt mot staten. Detta fortsätter att skapa problem i deras vardag än i dag. Samandals nuvarande redaktörer vågar inte riskera att hamna i en liknande situation och därför publiceras Samandal idag från Frankrike.
Maria Stepanova, poet, journalist och redaktör för Colta, en rysk internetpublikation som skriver om samtida konst, kultur och samhälle – numera blockerad i Ryssland – berättade om sina erfarenheter som redaktör i Ryssland. Den svenska kulturtidskriften Gläntas senaste nummer är en unikt samarbete med Maria Stepanova. bestående av översatt texter från Colta.
”För att kunna arbeta igen måste vi först omvärdera våra fjorton år med sajten: alla oroande prognoser som slog in, alla förhoppningar som aldrig gjorde det, den långsamma kontrollförlusten, den annalkande krisen. Allt det som möjliggjorde det massiva stödet för kriget, allt det som vi och våra författare tänkte på, lyckades förutsäga eller fixera, fram till den stund då det ändå var för sent. En del av detta omvärderingsarbete avspeglas i det här numret av Glänta. Vi har försökt att samla artiklar och annat material som på olika sätt beskriver vägen som Ryssland och dess intellektuella tog under dessa år” skriver Maria Stepanovai den redaktionella inledningen till det gemensamma numret.
En totalitär rysk stat har sedan Putins tillträde på olika sätt monterat ned alltifrån tv-kanaler till dagspress och tidskrifter genom att antingen köpa upp eller stänga ned dem. Vid starten av den fullskaliga invasionen av Ukraina i slutet av februari 2022 utplånades det som var kvar av ett en gång blomstrande medialandskap i Ryssland.
Colta var en av dem som då blev helt blockerade. I ett brev förklarade den ryska regimens censurbyrå att de var olagliga. Argumenten som används i dessa fall är antingen att publicisten är en ”ovälkommen” och olaglig organisation eller att de är infiltrerade av utländsk makt. Colta har genom åren haft många internationella samarbeten vilket var att av skälen som nu användes emot dem.
En likhet mellan de två exemplen är att tidskrifterna blir beskyllda för att påverka den nationella säkerheten genom att skapa splittring eller genom sina internationella samarbeten. Att använda nationell säkerhet som ett argument för begränsning av publicisters yttrandefrihet är vanligt i olika delar av världen. Även i Sverige bör vi vara vaksamma när vi nu ser ett ökat fokus på säkerhetsfrågor i den svenska politiken.
Både Colta och Samandal har fått stöd från sina läsare när de behövde det som mest. När Coltas tidigare ägare plötsligt lämnade dem i 2012 fortsatte sajten drivas med hjälp av crowdfunding ända till blockeringen 2022. Skadestånden som redaktörerna för Samandal tvingades betala samlades in med råge från deras läsare och andra engagerade.